Juni månad

Vi har haft en osedvanligt varm och solig junimånad det här året. Avslutningen innebar åter igen toppnoteringar i Målilla vad gäller temperatur. Nu återstår det att se om övergången till nästa månad, innebär en övergång också till annan väderlek.

Under juni månad brukar vi inte ha vanligt kyrkfika efter gudstjänsterna i församlingen. Istället tar vi med egen fikakorg och fortsätter gemenskapen efter gudstjänsten på någon annan plats. I år har vi varit vid Dieter & Heidis stuga i Rosenfors, vi har spelat boule på Målilla boulebana och vi har varit vid badplatsen vid Hesjön. Vid samma tillfälle passade ett tjugotal från församlingen på att vandra runt Hesjön. Det finns verkligen fin natur och smultronställen att upptäcka även på nära håll. Det är viktiga tillfällen för oss som församling, att få umgås och lära känna varandra mera.

            

I juni månad är det också alltid konferens på Nyhem utanför Mullsjö. Det är Pingströrelsens årliga konferens som går av stapeln före och under Midsommarhelgen. Flera av oss besökte konferensen, och fyra av våra nysvenska killar var med hela eller stora delar av konferensen. De varvade jobb med olika aktiviteter och kristna möten/gudstjänster. De kan berätta om hur mycket en sådan vecka betyder – både vad det gäller att möta Gud och att möta andra kristna. Vi är faktiskt väldigt många runt om i landet som tror på Jesus och vill följa honom. På Midsommardagen fick ytterligare ett gäng från vår församling följa med på en dagsutflykt med buss till Nyhem. Tack till Högsby Pingstförsamling, och tack till Kristina för möjligheten!

Sommar betyder också läger. Den sista veckan i månaden var det UV-Scoutläger utanför Värnamo. I år var det ett så kallat storläger med nästan 4 000 deltagare. Du kanske har noterat att lägret har uppmärksammats både i tidningar, radio och TV. Från Mörlunda var det ett glatt gäng som deltog även det här året. Det är så betydelsefullt för våra barn och ungdomar, att få komma iväg en vecka, och det är roligt för oss som församling att kunna erbjuda alla i UV-scout den möjligheten.

Själv har jag haft min första semestervecka, och vi har redan hunnit ta vår första tur med husvagnen. Det blir förhoppningsvis flera. Vill önska dig en fortsatt skön sommar. Även om verksamheten i församlingen går lite på sparlåga under juli månad, finns alltid möjligheten till umgänge med Gud genom bön och bibelläsning. Dessutom finns det bönesamlingar och gudstjänster att besöka både i vår församling och i kyrkor runt omkring, hela sommaren. Den här veckan – vecka 27 – rekommenderar jag spännande tältmöten i Sävsjö med bland andra Sebastian Stakset, Carl-Gustaf Severin och Hans Weichbrodt. Och den kommande veckan – vecka 28 – är det Smålandskonferens på Ralingsås, utanför Aneby.

Dop

Igår på gudstjänsten hade vi dop. En efter en steg de ner i vattnet, och samtidigt sjöng vi som man så ofta brukar vid dopförrättningar: ”Jag har beslutat att följa Jesus”. Det är fantastiskt att se människor med en nyvunnen tro, besluta sig för att följa Jesus och döpa sig.

Innan Jesus återvände till himlen, talade han till sina lärjungar och gav dem uppdraget som vi brukar kalla för ”missionsbefallningen”. Vi ska berätta för alla folk om Jesus som enda vägen till Gud. De som tror i sina hjärtan, de som säger JA till Jesus och vill följa honom –  ska vi döpa i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Det är det kristna dopet!

Att bli döpt, innebär att förenas med Jesus Kristus. Vi sänks ner i dopgraven för att ”begrava” det gamla livet, för att sedan ”uppstå” till det nya livet i Jesus Kristus. (Rom 6:3-6) Tro och dop hör ihop. Dopet förutsätter tron, och tron förutsätter dopet. I Bibeln framstår denna ”kombination” som självklar. Människor som kommer till tro, låter döpa sig i vatten. ”Den som tror och blir döpt skall vara frälst.” Mark 16:16a

Dopet är egentligen en god illustration på den högtid som vi nu ska fira – PÅSKEN. Det handlar om kamp, om död och uppståndelse. Det finns en kamp om varje människa. Den kampen handlar ytterst sett om att våga släppa taget om sig själv, att ge upp herraväldet över sitt eget liv, och när beslutet är taget, begrava den ”gamle Adam” och uppstå till ett nytt liv där Jesus tillåts regera i och genom mig.

Till dig som just nu funderar över dopet, som har en tro på Jesus men som ändå tvekar över nästa steg –  läs gärna i Apostlagärningarna i Bibelns Nya testamente. Läs kapitel 2 om vad som händer på Pingstdagen i Jerusalem. Läs om den etiopiske hovmannen i kapitel 8. Läs om Saulus i kapitel 9. Läs om Cornelius i kapitel 10 och läs om fångvaktaren från Filippi i kapitel 16. Tro och dop hör ihop.

Om du har en tro på Jesus och en önskan att följa honom, men ännu inte är döpt i vatten, är du mer än välkommen att ta kontakt.

Som sagt… Nu firar vi snart Påsk – den största kristna högtiden. Under Påsken påminns vi om Jesu lidande och död, men framförallt om Hans seger över synden och över döden. Jesus uppstod på tredje dagen igen från de döda. HAN LEVER!

Mentorskap

I helgen som gick, hade församlingen besök av Hans Sundberg. Hans är mentor både för mig som pastor och för församlingen. En helg varje termin träffar Hans mig och Lise-Lotte, ledargruppen och hela församlingen. Där emellan har vi regelbunden kontakt.

Mentorskap handlar om att bygga en relation mellan en mentor och en adept, eller i vårt fall också en församling. En mentor är någon med erfarenhet och kunskap inom ett särskilt område och som genom sitt intresse för andra människor kan fungera som förebild och rådgivare. Som mentor kan det också handla om att vilja hjälpa en ny generation att utvecklas.

Idag förekommer många liknande begrepp. Det finns konsulter och coacher inom alla möjliga områden. Men mentorskap skiljer sig en hel del från exempelvis begreppet coaching.

  • Mentorskap är relationsbaserat, medan coaching bygger mer på specifika mål, och en speciell fråga.
  • Mentorskap är långsiktigt, medan coaching är kortsiktigt.
  • Mentorskap handlar om utveckling, inte bara i nuet, utan även för framtiden. Coachning däremot handlar mer om prestation, och om att bli bättre inom ett specifikt område.
  • Mentorskap kräver planering, medan coaching kan ges i stort sett närsomhelst och i vilket ämne som helst.

Hans Sundberg har funnits med i hela vår process, från att tanken om att starta ny församling väcktes till att det idag är en verklighet.  Och mentorskapet fortsätter. Vi är så tacksamma för vänskapen, för all uppmuntran och vägledning, och för att vi får ta del av erfarenheten från en person som tjänat som församlingspastor och ledare under så många år, som kombinerar gedigen teologisk kunskap med ett liv i den helige Ande, som har planterat åtskilliga församlingar utöver hela världen och som har ett brinnande missionsintresse.

Vi ser fram emot nästa besök. Allt gott!

 

 

 

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

This weekend, the congregation received a visit from Hans Sundberg. Hans acts as mentor both for me as a pastor and for the church. One weekend every term, Hans comes to meet me and Lise-Lotte, the leader group and the whole church – and we keep regularly in touch in the meantime.

Mentoring is about building a relationship between a mentor and a pupil, or in our case a whole church. A mentor is someone who has experience and knowledge in a particular area and due to his or her interest in other people, is able to act as role model and advisor. Being a mentor may also be about wanting to help a new generation to develop.

There are many similar concepts today. There are consultants and coaches in every area you can think of. But mentoring differs a lot from, for example, the idea of coaching.

  • Mentoring is relationship-based, while coaching builds more on specific goals, and a special issue.
  • Mentoring is long-term, while coaching is short-term.
  • Mentoring is about developing, not just for the time being, but also for the future. Coaching, on the other hand, is more about performance, and about improving within a specific area.
  • Mentoring takes planning, while coaching can be given virtually wherever, whenever and in any subject you like

Hans Sundberg has been involved all along the way with our church, from when the idea of ​​starting a new church was born to its being a reality today. And the mentorship continues. We are so grateful for Hans’ friendship, for all the encouragement and guidance he has given us, and for our being able to share the experience of a person who served as a church pastor and leader for so many years – combining solid theological knowledge with a life in the Holy Spirit, a man who has planted divers churches all over the world and one who has a burning interest in missions.

We are so looking forward to his next visit. All the best!

När ungdom och ålderdom samarbetar

Det sekulära och individualistiska samhället tenderar att slita isär människor från varandra. En oroande tendens är den allt mer ökade generationsklyftan. Både ungdom och ålderdom har sina förtjänster, men också brister. Det finns något friskt, något erövrande och visionärt, i det ungdomliga. Ålderdom innebär å sin sida mognad, erfarenhet och vishet. Generationerna behöver varandra. När ungdom och ålderdom samarbetar kan något väldigt starkt och positivt uppstå.

När människovärdet sätts på prov, och när varje människas värde inte längre är absolut, drabbar det ofta äldre. Istället för att se svaghet och åldrande som en del av det mänskliga livet, blir det något som får människan att förlora sitt värde.

I ett sekulärt och individualistiskt samhälle och ur ett evolutionärt perspektiv går den mänskliga utvecklingen alltid framåt, och det senaste framställs alltid som det bästa. Människan förbättras och utvecklas ständigt. Den senaste generationen är alltid bättre än tidigare. Det leder till en glorifiering av ungdom och ett förringande av ålderdom. Nytänkande och banbrytande idéer värderas högre än beprövad erfarenhet. Tankar som visat sig dugliga och bestått provet genom generationer avfärdas som förlegade och de senaste trenderna hyllas. Äldres erfarenhet och kunskap har inte längre samma status och värde.  Men att vara gammal och erfaren är inte det samma som att vara fast i gamla hjulspår och inte kunna tänka nytt.

Det finns starka krafter i vår tid utifrån de senaste decenniernas samhällsutveckling som jobbar för att splittra generationerna, försvaga föräldrarollen,  skapa motsättningar mellan unga och äldre. Idag överförs många gånger värderingar horisontellt och inte vertikalt. Från barn till barn, från ungdom till ungdom, istället för från exempelvis föräldrar till barn. I vissa fall sker överföringen till och med bakvänt – barn överför sina värderingar till föräldrarna.

Det här främjar inte evangeliet. I kontaktytan mellan generationerna överförs såväl tro som värderingar. Vi ska föra vidare det som är bärande för kommande generationer. Ur ett kristet perspektiv är det särskilt tydligt. Gud är generationernas Gud – Han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.


When youth and age work together

The secular and individualistic society tends to tear people away from each other. A worrisome tendency today is the ever-increasing generation gap. Both youth and age have their merits, as well as shortcomings. There is something fresh, something captivating and visionary, in the youthful. Age, on the other hand, means maturity, experience and wisdom. The generations need one another. When youth and age work together, something very strong and positive can happen.

When human dignity is put to the test, and when the worth of the individual is no longer absolute, it often affects older people. Instead of seeing weakness and aging as part of human life, there is something that causes mankind to lose its worth.

In a secular and individualistic society and from an evolutionary perspective, human development is always going forward, and the latest is always presented as the best. Mankind is constantly improving and developing. The latest generation is always better than the one that preceded it. This leads to a glorification of youth and a derogation of the aged. Innovative and ground-breaking ideas are valued higher than proven experience. Concepts that were seen as viable and that have passed the test down the ages are dismissed as outdated and the latest trends are exalted. The experience and knowledge of the elderly no longer have the same status and value. But being old and experienced is not the same as being stuck in the same old ruts and not being able to think anew.

There are powerful forces at work in our time based on the social development of the past few decades, which have been hard at work to split the generations, weaken the role of parenting, create antagonism between young and old. Today, our values ​​are often passed across rather than down. From child to child, from teenager to teenager, instead of from, for example, parent to child. In some cases, the transfer even goes in reverse – children pass their values over on​​to the parents.

This is not what is promoted by the Gospel. Both faith and values ​​are transferred via the contact space between the generations. We need to pass on what is important for the generations to come. From a Christian perspective, it is especially clear. God is the God of the generations – He is the God of Abraham, Isaac and Jacob.

Konvertitutredning

I en nysläppt konvertitutredning som gjorts på initiativ av Pingst, har fem frikyrkosamfund samlat in underlag från församlingar i hela landet. Det handlar om asylbeslut för 619 afghaner som sökt asyl mellan 2015 och 2018. Samtliga personer har döpts och är engagerade i församlingar runt om i Sverige. Nio av tio har dessutom intyg från sina respektive församlingar.

Utredningen visar svart på vitt, det många har anat, att kristna konvertiters asylprocess är ovetenskaplig, godtycklig och rättsosäker. Genuina kristna utvisas till länder där kristna förföljs och dödas.

Några slutsatser av rapporten:

  • 68 % av personerna fick avslag på sin ansökan eftersom deras tro inte bedömdes vara genuin. Om personen visade sig ha konverterat senare i processen och anfört konversionen som skäl för en ny prövning, är siffran istället 81 %.
  • Vid jämförelsen mellan Migrationsverkets olika kontor på olika orter i Sverige, visar rapporten att avslagsprocenten skiljer sig åt markant. Dessa orimliga differenser tyder på godtyckliga beslut.
  • Intyg från församlingen och belagda församlingsengagemang spelar liten eller ingen roll i bedömningen. De kommenteras nästan alltid på samma sätt, nämligen att de inte har något avgörande bevsivärde.
  • Vidare visar undersökningen föga förvånande att den politiska färgen på migrationsdomstolens nämndemän får stort genomslag, i de fall då ärendet gått vidare till migrationsdomstolen. Dessa visar exempelvis att SD-nämndemän ger avslag i 93 % av fallen medan motsvarande för V-nämndemän är 15 %, vilket närmast kan jämföras med ett lotteri.
  • Något av det mest anmärkningsvärda i rapporten är att det står klart att konvertitens intellektuella kapacitet och förmåga får betydelse för bedömningen. En lågutbildad person eller en analfabet löper betydligt större risk att få avslag. Det är alltså snarare konvertitens intellektuella förmåga att reflektera kring sin tro som prövas än själva tron.
  • Utredningen visar att Migrationsverket saknar tillräcklig kompetens för att på vetenskapliga grunder göra rättssäkra bedömningar i konvertitfall, och beslut står ofta i strid med internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Läs hela konvertitutredningen här 


In a recently released survey of converts to Christianity, conducted at the initiative of the Pingst (Pentecostal) denomination in Sweden, five free-church – that is to say non-aligned Protestant – denominations have gathered together data from congregations throughout Sweden. The survey relates to asylum decisions for 619 Afghans who made asylum applications between 2015 and 2018. All of them have been baptised and are involved in congregations around the country. Nine out of ten also have certificates to this effect from their respective churches.

The survey reveals what many people have been thinking; that the asylum process for Christian converts is without any shadow of doubt, unscientific, arbitrary and lacking legal support. Genuine Christians are being banished from Sweden to countries where Christians are persecuted and killed.

Some of the report’s conclusions:

  • 68% of the people interviewed had had their applications denied because their faith was not considered genuine. In the case of persons converting to Christianity after having submitted their application for asylum, and giving their having done so as the reason for a review of their case, the figure is instead 81%.
  • A comparison of the statistics drawn from the Migration Board’s various offices around Sweden shows that the rejection rate differs markedly from place to place. These unreasonable differences point toward arbitrary decisions having been made.
  • Certification from the church and attendant church involvement has little or no significance in the assessment of a case. The responses received in this respect almost always are the same, namely that they have no significant value in the decision-making process.
  • Furthermore, the survey shows, hardly surprisingly, that where cases have been passed on to the Migration Court, the political hue of the Migration Court committee members has had a major influence on the result. We see, for example, that committee members who are Sverige Democrats (far right-wing) choose to reject in 93% of cases, while the equivalent for those of the Vänster Party (para-Communists) is 15%. It can almost become like a lottery.
  • One of the most noteworthy points made in the report is that it is clear that the convert’s intellectual capacity and ability are important for the assessment. A person with a low education level or one who is illiterate is significantly more likely to be rejected. It is rather the intellectual ability of the convert to reflect on his beliefs that are tested than the beliefs themselves.

The survey shows that the Migration Board lacks sufficient competence to make scientifically grounded, legally acceptable assessments in cases involving converts. And, furthermore, these decisions are often in conflict with international law and human rights.

Låt den kristna tron synas och höras i det offentliga rummet

Att Sverige är ett starkt sekulariserat land, behöver inte betyda att människor berövas sin möjlighet att tro, men tron ska hållas privat och helst inte ha någon plats eller något utrymme i det offentliga rummet. Under de senaste årtiondena har starka röster inom både kultur, politik och media, både medvetet och omdevetet attackerat den kristna tron och de bibliskt-kristna värderingarna.

Ett exempel på det är när Lena Melin, ställföreträdande ansvarig utgivare och krönikör på en av landets största kvällstidningar, i en krönika för knappt en månad sedan (24/2) gick till frontalangrepp på gudstjänster i radio och tv.  Hon menar att gudstjänsterna helt enkelt ska bort från public service, och förpassas till någon podcast i de mediala utmarkerna. Gudstjänsterna står ju nämligen för något som är omodernt, passé och förlegat.

Nu verkar inte Lena Melin själv ha insett det stora stödet och den stora efterfrågan av gudstjänster i SVT och SR, som finns. Gudstjänsterna har nämligen höga lyssnar- och tittarsiffror. Dessutom verkar hon ha missat att gudstjänsterna som sänds, inte bara sänds från Svenska kyrkan.

Gud är en evig Gud, likaså hans ord. Bibelns ord och de grundläggande värderingar som kommer där av, är tidlösa till skillnad från mänskliga åsikter och ord som ofta styrs av trender och vad som faller oss själva i smaken. Den kristna tron har inte blivit omodern, och blir det knappast av en krönika i en av våra kvällstidningar heller.  För det kommer nämligen aldrig att vara omodernt och passé, att bejaka sin längtan efter mer än materialism – att söka sig till kyrkor och gudstjänster för att få mer än bröd och skådespel.

Alla har ju dessutom inte möjlighet att söka upp en kyrka och en gudstjänst, även om det är deras innersta önskan. Men genom radio och TV kan man ändå få del av en gudstjänst. För den som är äldre eller sjuk kan det vara enda möjligheten, om man inte själv orkar ta sig till en kyrka i sin närhet. Och för övriga svenskar finns dessutom möjligheten att ta del av gudstjänster utanför sin geografiska närhet.

Nej, det här handlar inte om vad som är omodernt, passé och förlegat. Krönikan är ett uttryck för att den kristna tron och de kristna värderingarna ska bort från det offentliga rummet.  Vi är många som tycker precis tvärtom.


The fact that Sweden is a highly secularised land need not mean that people are deprived of their opportunity to believe, but their faith has to be kept to themselves and preferably not have any place or space in the public arena. In recent decades, strident voices within culture, politics, and the media, both intentionally and unknowingly, have attacked the Christian faith and biblical-Christian values.

An example of this is when Lena Melin, deputy publisher-in-chief and columnist with one of the country’s most prominent evening papers, in a chronicle just under a month ago (24/2) went on a frontal attack against religious services on radio and television. She believes quite simply that the Public Service should cease broadcasting worship services, and that they should be just put into podcasts in the “outfield”. After all, worship services stand for something that is old-fashioned, outdated and passé.

Perhaps, Lena Melin hasn’t noticed that there exists great support and great demand for worship services on Swedish National TV and Radio. These services attract high numbers of viewers and listeners. In addition, Melin seems to have missed the fact that the services being broadcast are not only broadcast from Svenska kyrkan (the Church of Sweden).

God is an everlasting God, as is His word. The Word of the Bible and the basic values ​​contained in it– and which come out of it – are timeless, unlike human opinions and words often governed by trends and what appeals to our tastes at the time. The Christian faith has not become old-fashioned, and has hardly come out of a chronicle in one of our evening papers either. Because it will never be outdated and passé to recognise one’s longing for more than materialism – to seek out a church and a worship service to get more than bread and performance.

Furthermore, not everyone has the opportunity to seek out a church and a worship service, even if it is their innermost desire. But through radio and TV, you can participate in a worship service. For those who are elderly or sick, it may be the only possibility available, if they themselves are unable to go to a church in their vicinity. And for Swedes in general, there is also the possibility of participating in worship services outside their geographical proximity.

No, this is not about what is old-fashioned, outdated and passé. What the chronicle is really saying is that the Christian faith and Christian values should be removed from the public arena. However, we are many who believe quite the opposite!

Landet lagom har blivit extremt

Enligt den världsvida undersökningen World Value Survey, är Sverige det mest sekulariserade och individualistiska landet i hela världen. Du finner Sverige längst upp till höger i diagrammet här bredvid. Landet lagom har blivit extremt. Vi har gjort oss fria, både från Gud och från varandra. För många framstår det här som positivt, att vi är ett föregångsland och ett land i framkant. Men för oss kristna är det inte en önskvärd utveckling. Vi tror inte att ett liv frikopplat från vår Skapare inbjuder till sann frihet. Utan Gud blir vi människor istället som bilar utan användarhandbok.
Inte heller tror vi att ensam är stark. Vi är skapade för gemenskap, varandra till glädje och till hjälp.

Jesus fick en gång frågan om vilket bud som är det största. Han svarade ”Det är att älska Gud och sina medmänniskor.” Därför hamnar Sverige på kollisionskurs med vad Jesus säger.

Det finns så mycket gott i Sverige. Vi har levt i fred under lång tid. Sverige är en demokrati med grundläggande fri- och rättigheter. Vi lever i ett välstånd och med utvecklade sociala skyddsnät. Det finns all anledning att vara tacksamma för mycket av det vi har, och för alla människor som bor här. Men den färdriktning som Sverige har tagit, är oroande. Därför behöver vi troende be. om en förändring. Vi behöver be för vårt land, och vi behöver också be att vi inte själva blir resignerade och modlösa när vi ser på Sverige med våra naturliga ögon. Vi behöver be att vi får se på Sverige utifrån Guds eget perspektiv. Då får vi tro för en förändring. Då får vi hopp för Sverige.

Rättsväsendet

Det är nästan 1200 år sedan Nordens apostel – Ansgar – kom till Birka i Mälaren. Ansgar tog den kristna tron till Sverige och alltsedan dess, har Sverige varit ett land som tydligt präglats av den kristna tron. Kristendomen, med dess människosyn och etik har starkt bidragit till att forma synen på familj, demokrati, socialt ansvar, rättsväsende och mycket annat. Ingen kan säga emot det faktum att vårt samhälle är byggt på kristen grund.

Idag ser det tyvärr annorlunda ut. Vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder. På kort tid har den kristna värderingsbasen utsatts för starka påfrestningar. Under de senare årtiondena har röststarka grupper och personer inom framförallt kultur, politik och media, attackerat den kristna tron och de bibliskt-kristna värderingarna. Utan tvekan påverkar och förändrar det landets värdegrund. I en tidigare bloggpost kan du läsa om hur det påverkar vår syn på människans värde.

Ett annat område som påverkas är vårt rättsväsende. Utan Gud finns ingen objektiv moral, ingen objektiv sanning, inget rätt eller fel.  Moraliska gränser ska tänjas och samvetet, som faktiskt är en inneboende förmåga att skilja mellan rätt och fel, ska tystas ner. (Har du förresten funderat på varifrån samvetet kommer?) I vår jakt på frihet har vi gjort oss oberoende av både Gud och varandra, och var och en är så att säga sin egen lag. Vår lagstiftning anpassas därför inte efter vad som ärobjektivt rätt, utan det vi lagstiftar blir per definition rätt. Människan ersätter Gud och blir alltings domare, vilket för hela rättsväsendet ut på ett gungfly. Historien lär oss dessutom att majoriteten inte alltid har rätt. Ett land som inte vilar på en objektiv moral blir mycket sårbart för tillfälliga nycker.

Som troende kristna vill vi motverka ett laglöst samhälle och ett samhälle i moralisk upplösning. Vi vill att Jesu bud om att älska sin nästa som sig själv, ska ligga till grund för hur vi relaterar till varandra. ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni göra för dem.” Den ”gyllene regeln” som den kallas, är hämtad från Bibeln och ur Jesu bergspredikan. Den Gyllene regeln är mer än ett vackert citat uppsatt på väggen, den utgör en god grund för att forma ett rättssäkert samhälle i praktiken.

 


 

It is almost 1200 years since Scandinavia’s apostle, Ansgar, came to Birka on Lake Mälaren, near today’s Stockholm. Ansgar took the Christian faith to Sweden and ever since, Sweden has been a country that is clearly characterised by the Christian faith. Christianity, with its outlook on humanity and its ethics, has greatly contributed to shaping the perspectives we have of the family, democracy, social responsibility, the judicial system and much more. No one can gainsay the fact that our society is built on a Christian foundation.

Unfortunately, it does not look like this today. We live in one of the world’s most secularised countries. Over a relatively short period of time, the Christian value base has been subjected to strong stresses. During the last few decades, vocally strident groups and individuals, particularly within the realms of culture, politics and the media, have attacked the Christian faith and biblical-Christian values. Without a doubt, this has affected and altered the country’s values. In a previous blog post, you can read about how it affects our view of human value.

Another area that has been affected is our legal system. Without God there is no objective morality, no objective truth, no right or wrong. Moral boundaries are stretched and conscience, which is actually an inherent ability to distinguish between right and wrong, is silenced. (By the way, have you thought about where conscience comes from?) In our quest for freedom, we have made ourselves independent of both God and each other, and each one is, so to speak, his or her own law. Our legislation has therefore not been adapted to what is objectively right, but what we legislate, by definition, becomes what is right. Mankind takes the place of God and becomes the judge of everything, which takes the entire judicial system out into a quagmire. History also teaches us that the majority is not always right. A country that does not rely on objective morality becomes very vulnerable to temporary vagaries.

As believing Christians, we want to counter a lawless society and a society in moral dissolution. We want Jesus’ command to love your neighbour as your self be the basis for how we relate to one another. “Do unto others as you would be done by.” The “golden rule” as it is called is derived from the Bible and from the Sermon on the Mount of Jesus. The Golden Rule is more than a beautiful quote set up on the wall; it is a sound basis for shaping a rights-secure society in practice.

Människosyn och människovärde

Bibelns människosyn skiljer sig radikalt från en ateistisk grundsyn.

I den senare är människan inget annat än resultatet av en kombination av slump och naturligt urval. Enligt västerländsk darwinism är människan bara resultatet av en lång process där svagare individer sorteras bort – ett så kallat naturligt urval. En sådan syn på människan ger knappast något stöd åt tanken att ta hand om svaga, sjuka och utsatta. Sorteringen går relativt obemärkt förbi, eftersom den ofta är osynlig för omgivningen. Vi hamnar alla på en konjunkturkänslig börs, där politiska beslut, sociala konventioner och tillfälliga nycker styr vårt värde som människor. Utan Gud finns ingen fast grund för ett absolut och okränkbart människovärde, utan människovärdet definieras istället av andra människors välvilja och godtycke. Vi blir själva varandras måttstockar.

Bibeln däremot beskriver människan som en unik varelse, skapad till Guds avbild. Gud är den yttersta garanten för varje människas unika och okränkbara värde. Människans värde är därför inte grundat på vad hon kan prestera och tillföra, utan på vad hon är – det vill säga människa.

Människovärdet sätts idag på prov. Inte minst i livets början, och i livets slutskede. De tekniska landvinningarna är enorma, men etiken hänger inte alltid med.  Och frågan är ju dessutom vilken etik som ska ligga till grund för våra ställningstaganden.

En kristen människosyn innebär ett tydligt ansvar för sina medmänniskor. Kristna har i alla tider värnat om de utsatta, svaga och marginaliserade. Som kristna har vi ett särskilt ansvar i tider som dessa, att träda upp till försvar för det hotade människovärdet, eftersom vi har en stabil grund för dess existens.

Ett namn

När vi ger namn till våra barn, letar vi efter ett namn som vi tycker klingar vackert. Eller så vill vi ha ett ovanligt namn, som inte så många andra har. Kanske påverkas vi av trender i valet av namn. De vanligaste namnen 2018 på nyfödda barn är William och Alice. Bara så du vet!

När vi läser Bibeln, märker vi att namn är viktiga. Namnet berättar något om barnet. En av Adam och Evas söner fick namnet Set. Det betyder ”ersätta”, och syftar på att han kom som en avkomling istället för Abel, som Kain dödade. Eva blev så att säga tröstad i sin sorg genom Set. Därför fick han namnet Set. Isak och Rebecka fick tvillingarna Esau och Jakob. Esau betyder ”hårig”, och Jakob betyder ”den som håller i hälen”. För den som kan berättelsen, är valet av namn helt naturliga.

Gud verkar också tycka att namn är viktiga. Så viktiga att han är beredd att ändra människors namn, för att de bättre ska beskriva hans eget syfte med dem. Abram fick heta Abraham som betyder ”fader till många”. Jakob fick namnet Israel vilket betyder ”kämpa med Gud” eller ”regera med Gud”.

I Nya testamentet läser vi om Simon som Jesus gav namnet Petrus, eftersom Perus betyder klippa. Det innebar inte att Petrus var en klippa just då, men Guds tanke med honom var, att han skulle bli det. Inte heller var Abraham f”ader till många” när han fick sitt namn av Gud. Han var barnlös, men det var något han skulle bli, i framtiden.

När vi tog namnet ”FRIKYRKAN för alla folk” på den nya församlingen som startades i mars förra året, ville vi att namnet skulle förmedla något av det syfte som vi tror Gud har med församlingen. Det betyder inte att vi är, det vi heter idag. Men vi vill vara på väg dit, verka i den riktningen, och be att det ska bli så i framtiden. Vår längtan är att församlingen, skulle kunna ge en försmak av det som väntar en gång hos Gud, och som faktiskt verkar vara Guds egen vísion för sin församling. Vi läser i Uppenbarelseboken:
”Och de sjöng en ny sång: Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk.” Upp 5:9

Det är därför Jesus säger till sina lärjungar, just innan han lämnar dem, att ”Gå ut till alla folk och göra dem till lärjungar”. Därför heter vi ”FRIKYRKAN för alla folk.” Välkommen hem!