Kategori: Ord från Pastorn

Att ställa frågor

Jag har nyligen läst boken ”Tillbaka till Jesus” av Runar Eldebo. I ett av bokens kapitel skriver han om konsten att ställa frågor. Det är inte så svårt att förstå, att jag som lärare blir intresserad av ett sånt kapitel, för konsten att ställa rätt slags frågor är en stor del av min vardag.

Och det är långt fler än lärare som har betalt för att ställa frågor. En läkare ställer frågor och får på så sätt fatt i hur det står till med vår hälsa. En åklagare naglar fast den misstänkte genom skickligt ställda frågor. En journalist ställer frågor som makthavare gärna inte vill svara på, och som uppenbarar samhällets väg mot större rättvisa. Och en riktigt lyckligt lottad församlingsmedlem, har en präst eller pastor som kan ställa de goda och viktiga frågorna, frågor som får oss att växa i vår efterföljelse.

Det är ju i frågorna som våra liv pågår. Frågor gör tanken hos oss energisk. frågorna ger oss kontakt med motiv och attityder. Det är med frågor vi kan identifiera drömmar, men också våra besvikelser. Det är mycket i våra liv som vi inte vet om, om ingen ställer frågan till oss. En vän som kan ställa goda frågor är att betrakta som en mycket god vän. En god fråga, ställd vid rätt tillfälle, kan hjälpa oss att omprioritera allting, ja den kan förvandla ett liv.

Den unge Steve Jobs engagerade på tidigt 80-tal John Sculley som chef för Apple. Vid ett tillfälle frågar Jobs Sculley om han tänker vara kvar som chef för Pepsi resten av sitt liv, eller bli VD för hans dataföretag. Han frågar: Vill du sälja sockrat vatten resten av livet, eller vill du förändra världen? Med de orden ringande i öronen kunde inte Sculley vara kvar på sin plats, utan valde att gå vidare i sin karriär, och han fick verkligen se en förändrad värld som konsekvensen av detta steg.

Vi lever idag i ett samhälle där man medvetet lägger locket på för vissa frågeställningar. Vissa saker ska anses färdigdiskuterade. Det kan då uppfattas politiskt inkorrekt att ställa en fråga när hela det övriga samhället menar sig ha lagt den frågan bakom sig. Därför är det viktigt med människor som inte upphör med att ställa frågor som andra har slutat att ställa. När frågorna tystnar är det fara å färde.

Jesus är de goda frågornas mästare. Jesu ledarskap går faktiskt i mångt och mycket ut på att ställa frågor. Han lämnar oftare än vi kanske har lagt märke till, människor med en frågeställning hängande över sina liv. Det verkar som att hans efterföljares uppgift snarare är att komma fram till svaret på frågor som Jesus ställer, än att Jesus skulle svara på deras frågor. Genom sina frågor motiverar Jesus människor till en mer hängiven efterföljelse. Hans frågor förlöser på samma gång den kraft som gör efterföljelsen möjlig. Därför har vi all anledning att framöver titta närmare på de frågor som Jesus ställer, inte minst till de människor som har valt att följa honom.

Två eller tre

Sedan 24 november gäller ännu skarpare restriktioner med tanke på pandemin. I nuläget får vi inte samlas mer än högst åtta personer till allmänna sammankomster. Och det är viktigt att vi alla tar gemensamt ansvar. Det gör det omöjligt för både stora och små församlingar att bjuda in till offentliga gudstjänster. Men vi kan fortsätta att mötas i mindre grupper. Det är inte alltid att de största sakerna händer i de största samlingarna.

”Vidare säger jag er: om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, ad det än är, så ska de få det av min Far i himlen. För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” Matteus 18:19-20

Universums kung lovar att vara hos oss varje gång vi samlas i hans namn, även om vi bara är två eller tre som möts. Och han lovar att höra på våra böner och besvara dem när vi ber tillsammans i överenskommelse. Det är ett underbart löfte. Den möjligheten behöver vi använda oss av.

Självklart är Jesus också nära den som är ensam, men det är uppenbarligen så att Jesus vill poängtera vikten av att mötas och samlas. Han uppmuntrar oss att göra gemensam sak, när vi kommer till honom. Tron kan aldrig förbli en privatsak. Tvärtom har Jesus gett oss varandra för att påminna oss om att hjälpa och bära varandra. Vi ska vara försiktiga och ansvarsfulla, men inte rädda.

Det kan till och med vara så, att för den som har svårt att få ihop sitt andaktsliv och som i större utsträckning är beroende av gudstjänstlivet för sin andliga hälsa, så kan det vara livsavgörande att få en inbjudan att tillsammans med någon annan läsa Guds ord och be. Om inte din inbjudan hade kommit kanske det inte över huvud taget hade blivit vare sig bön eller bibelläsning. Bönen är ju vår andning och bibelläsningen är vår föda. Det är med andra ord livsviktigt.

Om du är gift, är ju din make/maka det första självklara valet att komma inför Gud tillsammans med. Men jag tror att också de som är två, faktiskt bör utmanas i att sträcka sig ett stycke längre och även bjuda in ytterligare någon person i gemenskapen. Där två eller tre… Det är kanske just därför som Jesus inte stannar vid två, utan talar om tre för att vi inte bara ska låsa dörren om våra hem, fast det är coronatider. Vi behöver fortsätta att vara öppna mot varandra och varandras behov. På samma gång som restriktionerna blir allt stramare, finns ett ökat behov av gemenskap och andlig vägledning, även om de stora samlingarna inte är möjliga.

Därför är min uppmaning inför kommande söndagar, att tänka så och att fråga sig själv: Vem kan jag bjuda in till gemenskap på söndag, så att vi kan läsa Bibeln och be tillsammans eller varför inte se på en av många digitala gudstjänster som nu sänds online. Vem är mitt ansvar? Vem kan jag hjälpa, på samma gång som jag hjälper mig själv. Var frimodig. Ta ett initiativ. Bjud hem en vän, och vänta inte att någon annan ska ta första steget. Och svara för den delen också JA om någon annan bjuder in dig. Ni har ett löfte från Jesus, att han kommer att vara tillsammans med er. Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem,” säger Jesus.

Det är min längtan, att det nu på söndag ska äga rum små mikromöten lite varstans i området, och att det i den lilla gemenskapen får hända stora saker. Jesus kommer – det kan du lita på!

Bibelutläggande förkunnelse

Under hösten hämtar jag mycket av min undervisning i församlingen från Galaterbrevet. Jag tror att det är viktigt att församlingen får del av både så kallad tematisk förkunnelse, men också bibelutläggande förkunnelse – en förkunnelse som metodiskt går genom kapitel för kapitel i en bibelbok.

Inte minst den bibelutläggande förkunnelsen, har på senare år mer och mer intresserat mig. Jag ser så många fördelar med den. Mycket därför att den utmanar mig själv till en ökad fördjupning i Guds ord.

En bibelutläggande förkunnelse ”tvingar mig” som förkunnare och predikant att också ge mig i kast med textavsnitt och bibelsammanhang jag annars gärna undviker, kanske på grund av att de är svåra eller att de har ett innehåll som inte framstår som politiskt korrekt i vår tid. Det är lätt även för en förkunnare att hamna i favorittexter och avsnitt som vi känner oss hemma i, och bekväma med. Rent allmänt tror jag att exempelvis berättelserna om den lame mannen, kvinnan vid Sykars brunn och hur Jesus stillar stormen är kraftigt överrepresenterade, då det gäller predikningar i våra frikyrkliga sammanhang. Det finns däremot andra texter man sällan eller aldrig hör någon predika från. Men ”hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet,” säger Paulus. Vi behöver en allsidig och näringsriktig kost, och den bibelutläggande förkunnelsen hjälper oss med det.

När vi arbetar oss igenom en bibelbok, kapitel för kapitel (och ibland kanske vers för vers), kan vi inte hoppa över det som är svårt och obekvämt. Och därtill får vi allt insatt i ett sammanhang. Vi riskerar inte på samma sätt, att rycka bibelverser och avsnitt ur sin kontext. En alltför snuttifierad förkunnelse kan leda oss lite varstans. När vi däremot läser Bibeln som en helhet, när vi får veta till vem boken är skriven, vilket syfte den har och under vilka omständigheter den är skriven, växer uppenbarelsen. Guds ord är underbart, och framförallt upptäcker vi hur hela Skriften andas evangelium.

Jag tror också att vårt eget bibelläsande hemma, vårt andaktsliv, till viss del bör kännetecknas av detta. Visst är goda vanor och ett dagligt intag av Guds ord att rekommendera. Visst kan en enstaka bibelvers uppmuntra oss. Inte är det dagliga kapitlet eller avsnittet hämtat från en bibelläsningsplan utan betydelse. Absolut inte! Men jag vill ändå slå ett slag för bibelstudiet. Vi behöver fördjupning, i en ytlig tid. Vi behöver avsätta tid för bibelläsning och för eget studium. Vi ska ju som bekant inte bara leva av bröd, utan av allt som utgår ur Guds mun. Vi behöver förkovra oss, ge tid för den helige Ande att tala in i våra liv, och be om vishetens och uppenbarelsens Ande så vi får en rätt kunskap om Kristus Jesus. Det gör oss stadiga i vår vandring. Vi drivs inte hit och dit av varje vindkast.

Längre tillbaka kallades de kristna för ”läsare”, eftersom de var kända för sina välanvända biblar och för sin kärlek till Guds ord. Tänk om vi åter igen skulle bli kända för våra slitna bibelblad och för bibelverser understrukna i regnbågens olika färger. För Guds ord är våra fötters lykta och ljuset på vår stig. Gud vill fortfarande undervisa och lära oss om den väg vi ska vandra.

Bön och fasta

Att fasta, är inte något bara för de allra mest radikala kristna, eller för pastorer och församlingsledare. Att fasta är ett mäktigt vapen som Gud har gett till ALLA som vill följa Jesus. Bibeln talar mycket om att fasta. Överraskande mycket!

För många kristna är fastan ett outforskat område. Många har aldrig praktiserat det. Men det är viktigt att vi lär oss att använda ALLT det, som Gud har ställt till vårt förfogande, speciellt i en tid som den här.

Att fasta är i biblisk bemärkelse grundläggande att avstå från mat. Om du av någon anledning inte bör eller kan fasta, exempelvis om du är gravid eller ammar, eller om du har någon sjukdom som inte tillåter det, kan du delta på andra sätt. Vi återkommer till det.

Många är inte vana vid tanken på att fasta. De tycker det verkar svårt, och ger upp innan de har tänkt tanken klart. De ser det omöjliga i fastan.

Att avstå från mat är förvisso en märklig upplevelse. Alla reagerar olika. För de flesta av oss är maten viktigare är vad vi tror. Inte nog med att vi avstår från maten – vi bygger också många gånger upp vår vardag och våra rutiner runt måltiderna.

Det normala tillvägagångssättet då det gäller mat, är att äta en varierad och näringsriktig kost vid regelbundna tillfällen. Det mår kroppen bra av. Samtidigt ska vi veta att det i normala fall, bara är nyttigt att avstå från mat en kortare eller längre tid. Det har vi läkarutlåtande på.

Vi bör sträva efter en karaktär på olika områden i våra liv. Inget ska ha kontroll över oss. Både Bibeln och erfarenheten visar att en omåttlig längtan efter mat har ställt till det för oss människor. En av vår tids största njutningar är att äta och dricka sig glad.  Faktum är att många sjukdomar är relaterade till vår mathållning. Magen har en enorm makt. Genom fasta övervinner vi den makten.

Nu fastar vi inte i första hand för positiva effekter på kroppen, utan den bibliska fastan har först och främst en andlig aspekt. Vi längtar efter Herren! Vi vill söka Honom, komma honom närmare och få en starkare närvaro av Honom i våra liv.

Syftet med fastan är inte att vrida om armen på Gud för att få Honom att göra det vi vill, utan tvärtom – att vi får öppnade ögon, så vi ser HANS väg framåt och får kraft att vandra på den.

Det står om fasta både i Gamla Testamentet och i Nya Testamentet. I den här bloggposten nöjer jag mig med exempel från Nya Testamentet. Till en början läser vi vad Jesus säger.

Jesus och fastan

Frestad i öknen

I början av sin tjänst leds Jesus av den helige Ande ut i öknen för att frestas av djävulen. (Matt 4: 1-11) Om de första människorna föll för djävulens frestelser, skulle nu Jesus som den förstfödde i en ny mänsklighet, övervinna fiendens alla frestelser.

I den första frestelsen lockar djävulen med mat. (Han lockade Adam och Eva med en frukt!) Jesus är hungrig och djävulen tycker att Jesus ska befalla stenarna att bli till bröd. Jesus besvarar frestelsen med att citera Skriften (GT): Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” Matteus 4:4

Den fysiska födan är inte allt. Den andliga mat som verkligen ger liv – och slutligen evigt liv – får vi genom att ödmjukt söka Gud och lyda Honom. Det är inget ogudaktigt att äta. Jesus skulle just avbryta sin fasta, men han skulle inte bryta den på det sättet som Frestaren ville. Han lyssnade inte till Frestarens förslag. Jesus lydde istället sin Fader i himlen. Och han återvände från öknen i Andens kraft, och ryktet om Honom gick ut i hela trakten. (Lukas 4:14)

Jesus var mycket ivrig att få komma igång i sin tjänst, men ändå avsatte han tid till bön och fasta. Det var en förutsättning för Jesu fortsatta verk. Hur mycket mer, behöver vi då inte leva efter Jesu föredöme!

Bergspredikan

Jesus undervisar också om en rätt fasta i Bergspredikan (Matt 6:16-18).  Stycket inleds: När ni fastar… Alltså inte om ni fastar, utan när ni fastar. Jesus tar för givet att hans lärjungar fastar till och från. Vi behöver fasta, och han räknar med att vi gör det. Därför undervisar Jesus inte främst om ATT vi ska fasta, utan mer HUR vi ska göra det på rätt sätt.

Varför fastar inte dina lärjungar?

Jesus fick vid ett annat tillfälle en fråga:

Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: ”Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariséerna fastar?” Jesus svarade dem: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.” Matteus 9:14-15

Jesus förklarar för dem att det inte var nödvändigt att fasta med hänvisningen till sedvänjan, att man inte fastar i samband med bröllop. Jesus är ju brudgummen, och så länge han vandrade på jorden fanns det ingen anledning för hans lärjungar att fasta. Men när han nu inte längre är hos oss på jorden, är det tid för oss att fasta. När vi en gång är hemma hos Jesus, behövs inte fastan längre.

Fastan är ingen plikt. Bibeln säger inget om att vi måste fasta ett visst antal dagar, eller en viss tid, för att kunna anse oss som riktiga kristna. Möjligheten att fasta är en gåva till oss från en god Gud. Om vi får ”smaka på” fastans goda erfarenheter, ger den mersmak.

Fasta i den nytestamentliga församlingen

Den första församlingen föddes i bön. Det står ingenting om de fastade just där och då, men varför inte? Har du varit i Övre salen i Jerusalem vet du att det är en ganska liten och trång plats, knappast lämplig för måltider med stora sällskap på 120 personer.

Bön i kombination med fasta går sedan som en röd tråd genom den kristna församlingens liv, och även i efterapostolisk tid. Inte minst i avgörande skeenden lägger vi märke till hur man ber i kombination med fasta.

Läs gärna som exempel Apg. 9:8-11, Apg. 13:2-3, Apg. 14:23, Apg. 27:33

Hur ska man fasta?

Grundregeln är som vanligt att inte börja för stort, utan efter hur van man är.

Har du aldrig praktiserat fasta förut, kan du börja med en måltid eller en halvdag. Du kan också fasta från en viss typ av kost – exempelvis sötsaker och fikabröd. Du kan alltså fasta alltifrån enstaka måltider till att fasta hela veckan. Gud ser inte främst till längden och vidden av din fasta, utan till dina motiv. Om vi väljer att fasta, är det inget vi behöver prata om inför människor. Det kan vara en överenskommelse mellan dig och Gud. Att vitt och brett berätta för alla att man fastar och hur mycket man fastar, gör ofta att belöningen uteblir. Jesus säger så här:

”Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.”  Matt 6:17-18

Alternativ fasta

Om du av någon anledning inte kan fasta från mat, kan du avstå från något annat som du vanligtvis ger tid åt i din vardag. Ett bra exempel numera, är att fasta från media; tidningar och TV, INSTA gram och Facebook mm. För många är det ett större offer än ett mål mat. ?

Vi klagar ofta på att vi inte har tid till olika saker. När vi avstår från det vi vanligtvis ägnar tid till, frigör vi tid för bön. När vi väljer att inte äta en måltid, kan vi ta den tid som det skulle ta att laga måltiden, till bön. När vi avstår social media, tror jag vi kommer bli överraskade av hur mycket tid vi får över till bön.

Varför fastar vi?

Vinsterna med fastan är många; både fysiska, själsliga och andliga. Grundläggande avstår vi från något för att vinna något annat. Det är en biblisk princip. Det är så det kristna livet börjar. Jag ger upp mitt liv för att i själva verket vinna det. Det är så det kristna livet sedan fortsätter. Med fastan ger vi upp det fysiska brödet för att vinna ”Livets bröd”.

Den bibliska fastan skapar balans i våra liv, och gör oss bättre skickade i tjänst för Gud. Här är några exempel på vinster:

  • Vi upplever en större intimitet med Gud.
  • Vi får våra andliga ögon upplysta och vi hör Guds röst tydligare.
  • Vår tro blir mer kraftfull till att leva ett liv i seger.

Jesaja 58

Församlingens vision vilar på bibelordet i Jesaja 58:11, där det står om ”en vattenrik trädgård”. Den versen finns inbäddad i ett sammanhang och ett kapitel som handlar om en falsk respektive en äkta fasta. Läs gärna igenom hela kapitlet. Vi fokuserar lätt på löftena, men bortser ibland från villkoren för dess uppfyllelse.

Gud avskyr hyckleri och falskhet. Han vill ha äkta gemenskap och äkta kärlek. Kärnan i vår tro handlar om att passionerat älska Gud och bry sig om sina medmänniskor. Det känner vi igen från det dubbla kärleksbudet – att älska Gud och sin nästa.

Därför… När vi fastar fokuserar vi på Gud och på andra människor. En helhjärtad kärlek till Gud tar sig alltid uttryck i omtanke om sin nästa. Kärlek handlar ju som bekant om att avstå från något eget, för att ge det till någon annan. Dela ditt bröd med den hungrige! Ge de fattiga och hemlösa en boning! Klä den nakne! Dra dig inte undan för dina medmänniskor!

När vi låter vår samvaro med Gud ta sig uttryck i kärlekshandlingar finns de rätta förutsättningarna för att ljus ska bryta fram i mörkret, att helande ska manifesteras, att HERRENS härlighet ska uppenbaras och att vi får nåden att se och vandra vidare på Hans vägar.

Vilket löfte! Hur skulle vi kunna annat än att tillsammans söka Gud i bön och fasta, och älska våra medmänniskor, för att Guds rike ska bryta fram i vårt område.

Gud välsigne dig.

Vi behöver samlas

I våras ändrades förutsättningarna för det mesta vi gör inom kyrkan. Vi kunde inte längre samlas på samma sätt som förut. Det har prövat oss alla, på olika sätt. Inte heller sommaren har varit som vanligt. De kristna konferenserna brukar avlösa varandra och samla stora skaror, men med få undantag, har de ställts in eller flyttat ut på nätet.

Många församlingar har under våren och sommaren förlagt det mesta av sin verksamhet online, vilket i flera fall inneburit en vidare lyssnar- och tittarkrets, och en lägre tröskel till gudstjänstlivet. Människor utanför kyrkan, kan ta del av gudstjänsterna när de har möjlighet, och dessutom vara fria att delta utan att bli sedda av andra. Om syftet är att nå ut till fler med budskapet, och samtidigt vilja inkludera riskgrupperna, är det positivt, och något vi mycket väl ska ta med oss in i framtiden, när vi har kommit igenom pandemin.

Personligen har jag också ”tvingats” stretcha på området, bli mer aktiv på nätet och på social media och försöka lära mig nya kreativa lösningar för att leda i en märklig tid som omkullkastar långsiktiga planer, och som begränsar naturliga och spontana möten.

Men jag är ändå glad för, att vi så långt det har varit möjligt, prioriterat de fysiska samlingarna. Alla webbsändningar har begränsningar. Och jag måste erkänna för egen del, att nyfikenheten och glädjen som jag till en början kände, att få ta del av olika församlingars gudstjänster runt om i landet, har svalnat lite allt eftersom veckorna gått. Inte för att det är dåligt, utan mer för att den fysiska gemenskapen inte kan ersättas. Syskongemenskapen är ett av församlingens fyra ben, som omnämns i Apostlagärningarna 2:42, och det blir uppenbart efter en tid. Hur välproducerade än de digitala sammankomsterna är, kan de inte ersätta en än så enkel fysisk samling, om så bara två eller tre samlas i Jesu namn.  Därför hoppas jag att vi kan prioritera de fysiska samlingarna även den kommande hösten.

Lise-Lotte och jag har nyligen läst Efesierbrevet. Där beskrivs Jesu efterföljare på ett flertal olika sätt; en kropp bestående av lemmar, en byggnad av levande stenar och en familj där vi är syskon. Det kan inte nog poängteras att den kristna kyrkan är en gemenskap. Vi fungerar tillsammans och vi behöver ”varandra” för att kunna praktisera det kristna livet.

Det kanske är på plats att höja ett varningens finger för följderna, av att i alltför stor grad verka online. Risken att bli passiv, att bli mer av åskådare än deltagare, är uppenbar. Ett långvarigt stopp för det fysiska gudstjänsfirandet kan få ödesdigra konsekvenser för den kristna församlingen i Sverige. Det är inte sällan ett mödosamt arbete att etablera nya vanor, men det går fort att rasera dem – till exempel att gå på gudstjänst på söndagar. Det är som bekant lättare att riva ner än att bygga upp. Och när vi inte prioriterar att mötas, tappar vi oundvikligen nödvändig kraft.

Vi behöver värna friheten att samlas och inse det överlägsna i att träffas fysiskt. I vår del av världen, har vi ibland lite pliktskyldigt informerat församlingen om att det faktiskt finns länder och platser runt om vår jord, där det inte är tillåtet att samlas. Hårdföra regimer begränsar de kristnas trosutövning. För vår del är det nu en pandemi som sätter begränsningarna. Inte hade vi i all vår vildaste fantasi kunna tänka oss ett sådant scenario. I den bästa av världar kan den göra, att vi får en förnyad kärlek till församlingen, till syskonen i familjen och att inte ta den för given.

Under hela augusti månad kommer vi i FRIKYRKAN för alla folk, att hålla så många av våra möten och samlingar som möjligt, utomhus. Och när hösten kommer, ska vi fortsätta att prioritera fysiska möten och träffar. Alla som inte tillhör någon riskgrupp behöver prioritera gemenskap, fysisk gemenskap. Och när det gäller riskgrupperna behöver vi be om nåd att kunna tänka ut kreativa lösningar. Isolering har en tendens att förminska, och bli en ingång för missmod och tvivel. När Johannes döparen blev isolerad i sin fängelsecell, blev han tvungen att sända bud till Jesus och fråga om Jesus verkligen var den Messias han hade pekat på och rått andra att följa. Där i sin fängelsehåla, smög sig tankarna på, ifall han hade missuppfattat alltsammans.

Församlingar som samlar färre än femtio har all anledning att hålla öppet. Smittoriskerna är definitivt inte större i gudstjänstmiljö, än någon annanstans. Med lagom avstånd och enligt givna föreskrifter, kan vi samlas och vi BÖR samlas. Om inte lokalerna tillåter det, ska vi finna nya vägar att samlas – i mindre grupper, med flera gudstjänster och varför inte ute i Guds oändligt stora vardagsrum.

”Låt oss ge akt på varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan istället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”                     Hebr. 10:24-25

Sommar

Sommaren är en härlig tid. Vi ser fram emot den och längtar efter den, och med sommaren kommer också förväntningar. Den ska helst vara solig och varm. Den ska ge avkoppling och nödvändig återhämtning. Många vill åka iväg på en semestertripp någonstans, för att göra nya upplevelser och få lite miljöombyte. Att äta glass, bada och grilla ute hör sommaren till. Skulle solen ”lysa med sin frånvaro” och värmen utebli, blir vi lätt lite frustrerade. Vi har ju förhållandevis få timmar på året av ljus och värme här uppe i kalla Norden, så vi anser oss nästan ha rätt till en bra sommar.

Samtidigt är det så, att när svårigheter och bekymmer möter oss, och när sjukdom drabbar oss, blir det inte längre så viktigt vilket väder det är, eller vilken årstid vi har. Det finns inget väder i världen som kan hjälpa och ge oss det vi behöver där och då. Men det finns en som kan hjälpa, och som kan ge frid, värme och trygghet i livets alla stunder, och hans namn är Jesus.

I slutet av kapitel 1 i Lukas evangelium, kan vi läsa Sakarias lovsång och profetia. Sakarias var Johannes Döparens far. han ger där uttryck för sin glädje, givet vis över sin nyfödde son Johannes, men också inför den kommande Messias. Messias beskrivs av Sakarias som ” en soluppgång från höjden” och han ska enligt bibelordet ” skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.” Jesus Kristus är Messias, soluppgången från höjden, den sol som lyser upp vårt inre och som styr våra steg in på fridens väg. Även då det stormar runt omkring oss. Jag ber att vi alla denna sommar skulle få uppleva hans ljus och värme.

Människosyn och människovärde

Bibelns människosyn skiljer sig radikalt från en ateistisk grundsyn.

I den senare är människan inget annat än resultatet av en kombination av slump och naturligt urval. Enligt västerländsk darwinism är människan bara resultatet av en lång process där svagare individer sorteras bort – ett så kallat naturligt urval. En sådan syn på människan ger knappast något stöd åt tanken att ta hand om svaga, sjuka och utsatta. Sorteringen går relativt obemärkt förbi, eftersom den ofta är osynlig för omgivningen. Vi hamnar alla på en konjunkturkänslig börs, där politiska beslut, sociala konventioner och tillfälliga nycker styr vårt värde som människor. Utan Gud finns ingen fast grund för ett absolut och okränkbart människovärde, utan människovärdet definieras istället av andra människors välvilja och godtycke. Vi blir själva varandras måttstockar.

Bibeln däremot beskriver människan som en unik varelse, skapad till Guds avbild. Gud är den yttersta garanten för varje människas unika och okränkbara värde. Människans värde är därför inte grundat på vad hon kan prestera och tillföra, utan på vad hon är – det vill säga människa.

Människovärdet sätts idag på prov. Inte minst i livets början, och i livets slutskede. De tekniska landvinningarna är enorma, men etiken hänger inte alltid med.  Och frågan är ju dessutom vilken etik som ska ligga till grund för våra ställningstaganden.

En kristen människosyn innebär ett tydligt ansvar för sina medmänniskor. Kristna har i alla tider värnat om de utsatta, svaga och marginaliserade. Som kristna har vi ett särskilt ansvar i tider som dessa, att träda upp till försvar för det hotade människovärdet, eftersom vi har en stabil grund för dess existens.

Ett namn

När vi ger namn till våra barn, letar vi efter ett namn som vi tycker klingar vackert. Eller så vill vi ha ett ovanligt namn, som inte så många andra har. Kanske påverkas vi av trender i valet av namn. De vanligaste namnen 2018 på nyfödda barn är William och Alice. Bara så du vet!

När vi läser Bibeln, märker vi att namn är viktiga. Namnet berättar något om barnet. En av Adam och Evas söner fick namnet Set. Det betyder ”ersätta”, och syftar på att han kom som en avkomling istället för Abel, som Kain dödade. Eva blev så att säga tröstad i sin sorg genom Set. Därför fick han namnet Set. Isak och Rebecka fick tvillingarna Esau och Jakob. Esau betyder ”hårig”, och Jakob betyder ”den som håller i hälen”. För den som kan berättelsen, är valet av namn helt naturliga.

Gud verkar också tycka att namn är viktiga. Så viktiga att han är beredd att ändra människors namn, för att de bättre ska beskriva hans eget syfte med dem. Abram fick heta Abraham som betyder ”fader till många”. Jakob fick namnet Israel vilket betyder ”kämpa med Gud” eller ”regera med Gud”.

I Nya testamentet läser vi om Simon som Jesus gav namnet Petrus, eftersom Perus betyder klippa. Det innebar inte att Petrus var en klippa just då, men Guds tanke med honom var, att han skulle bli det. Inte heller var Abraham f”ader till många” när han fick sitt namn av Gud. Han var barnlös, men det var något han skulle bli, i framtiden.

När vi tog namnet ”FRIKYRKAN för alla folk” på den nya församlingen som startades i mars förra året, ville vi att namnet skulle förmedla något av det syfte som vi tror Gud har med församlingen. Det betyder inte att vi är, det vi heter idag. Men vi vill vara på väg dit, verka i den riktningen, och be att det ska bli så i framtiden. Vår längtan är att församlingen, skulle kunna ge en försmak av det som väntar en gång hos Gud, och som faktiskt verkar vara Guds egen vísion för sin församling. Vi läser i Uppenbarelseboken:
”Och de sjöng en ny sång: Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk.” Upp 5:9

Det är därför Jesus säger till sina lärjungar, just innan han lämnar dem, att ”Gå ut till alla folk och göra dem till lärjungar”. Därför heter vi ”FRIKYRKAN för alla folk.” Välkommen hem!