Det finns en liten stad i Juda bergsbygd som står i förgrunden för vårt julfirande, och det är staden Betlehem – Jesu födelsestad. Mika profeterade att Messias skulle födas där ca 700 år innan det hände:
”Men du Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det komma en som ska härska över Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Mika 5:2
Betlehem i Gamla testamentet
Första gången vi hör talas om Betlehem i Bibeln är i samband med Rakels död. Rakel var Jakobs fru, och mamma till sönerna Josef och Benjamin. I samband med Benjamins födelse dog Rakel och hon blev begraven i Efrata (Betlehem).
”Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem. Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än idag kallas Rakels gravsten.” 1 Mos 35:19-20
Nästa gång vi hör talas om Betlehem är i Ruts bok. Ruts bok är skriven under domartiden, och placerad direkt efter Domarboken i Bibeln. Domarboken är nog Bibelns mörkaste bok; en bok fylld av svek, död, mörker och anarki. Flera gånger står det: Var och en gjorde som han själv ansåg vara rätt. Det är en moraliskt fördärvad miljö. Ruts bok blir en strimma av ljus och hopp in i mörkret, ungefär som Jesaja profeterade om Messias och hans inträde i världen:
Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus… ” Jesaja 9:2a
Hela berättelsen om Rut både inleds och avslutas i Betlehem, och berättelsen förmedlar också flera profetiska bilder till den kommande Messias och hans inträde.
Boken börjar med en man, Elimelek, som tillsammans med sin hustru Noomi och deras barn, lämnar Betlehem, för att rädda sin familj till livet och de bosätter sig för en tid i ett grannland (Moab). På samma sätt tvingades Josef, Maria och Jesusbarnet lämna Betlehem och fly till Egypten, för att rädda sitt liv från Herodes.
Berättelsen i Ruts bok fortsätter dock, åtminstone till en början, som en tragedi. I Moab dör både Noomis man och de båda sönerna, men innan dess har sönerna gift sig med var sin moabitiska, Orpa och Rut. Rut följer sedan med Noomi tillbaka till Betlehem med de välkända orden: ”Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.”
Där stiger den rättrådige Boas in på scenen. Boas är jordägare, och hos honom får Rut plocka ax för att få mat. På grund av det goda som Rut har gjort för Noomi, visar Boas kärlek till Noomi och till Rut. Boas är också en nära släkting – en av familjens återlösare. Boas antar rollen som återlösare, och friköper Noomis egendom och får också rätten att gifta sig med Rut. Boas i Betlehem, är en förebild på den kommande Messias, som också är villig att betala för att vinna den han älskar, också när hon tillhör ett främmande folk.
Boas och Rut får sonen Obed, och Obed får sonen Isai, kung Davids far. David föddes i staden Betlehem, och där blev den lille herdepojken smord till kung, långt innan han fick bestiga tronen. Betlehem är känd som Davids stad. Kung David är Bibelns tydligaste förebild på Messias, både som herde och kung.
Betlehem på Jesu tid
Messias skulle alltså komma från Betlehem. Betlehem var en liten stad, kanske med några hundra personer. Om Jerusalem var en stad, räknades Betlehem till landsbygden. Husen var små, byggda i kalksten, försedda med platta tak, ofta med ett rum för människor och ett för djur, eventuellt också ett gästrum.
När vi tänker krubba, tänker vi på hästar, och hästar associerar vi med ett stall, men ordet stall finns inte i Bibeln. Det är nog mer rimligt att tänka sig att Jesus föddes i en grotta eller rentav i ett av husen i Betlehem, men i rummet som var avsett för djuren.
Det stora undret
Det är alltså i den lilla staden Betlehem som det stora undret sker. Det är i Betlehem som inkarnationen äger rum. Ordet blir kött. Gud blir människa. Han stiger ner för att dela våra villkor, blir vår Frälsare och Herre.
Mika profeterade: Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Tankarna svindlar. Han kommer till oss ur en annan dimension. Tid hör samman med det skapade. Evigheten hör samman med Skaparen. Och Hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
Betlehem betyder Brödhuset på hebreiska. Livets bröd från himlen kommer ner, kommer nära, och blir bildligt talar ätbart för oss människor av kött och blod. På arabiska betyder Betlehem ”kötthuset”, vilket också ger tydliga associationer: Ordet blev kött…
I sången Betlehem av Michael Jeff Jonsson står det i den tredje versen: ”Ett litet barn i Betlehem såg dagens ljus och bar det sen långt bortom död och all förgänglighet.”
Att se dagens ljus är att födas. Jesus föddes och Han bar sedan ljuset vidare till oss, för att vi skulle hitta fram till Gud. Att se dagens ljus i andlig bemärkelse är att födas på nytt, att höra om Jesus, att se Jesus, att ta emot honom och tillbe honom som Frälsare och Herre. Efter att ha sett dagens ljus, får vi bära det vidare till alla runt omkring. Det är ett ljus som når in bortom tid och rum, bortom död och förgänglighet, in i evigheten. ”Det lilla ljus jag har det ska få lysa klart.”
Staden Betlehem bär i sig själv ett budskap. En liten, oansenlig och ringa plats på jorden – dock utvald av Gud – fick stå värd för Guds inträde i den här världen. På samma sätt får mitt hjärta ge rum för världens Frälsare. Min oansenliga boning, kanske mer lik ett smutsigt djurstall än ett skinande palats får bli bostad för Guds ofantliga kärlek. För Gud ser till de ringa, till de ödmjuka, till de som längtar efter renhet och förlåtelse.
När herdarna på ängen fick veta att Jesus var född i Betlehem, skyndade de in för att upptäcka att allt var som ängeln hade sagt. De berättade för alla de mötte, om det de hade sett och hört. Låt oss fortsätta att överallt och till alla, berätta de glada nyheterna: Oss/Er är en Frälsare född, i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Med önskan om en God och Fridfull Jul till alla dör ute som längtar.